FriidaFransson

Denna dagen kändes allt så mycket mer positivt! Jag var glad, pigg och inte nervös alls och bäst av allt hade jag inga krav på mig själv! Och det märker Pee Wee direkt, hon är en sådan häst som påverkas jättemycket av hennes ryttare!

Helena min tränare kom och hjälpte mig på framridningen. När jag vet att hon ska hjälpa mig så blir jag så trygg, Jag vet att allt kommer lösa sig om det är något problem, helt enkelt känner jag mig jättetrygg när hon tränar mig!

På framridningen var jag lungn och jag koncentrerade mig bara på mitt och att göra exakt som hon sa.
Precis hur det kändes kommer jag inte ihåg, men jag hade i alla fall en mycket bättre känsla än dagen innan.

Kommer inte ihåg något speciellt inne i från banan heller, jag gjorde bara allt för att komma ihåg programet då det var debut i Lagtävlan för ponnyallsvenskan. Men ändå lyckades jag glömma en halt så den blev i hörnan istället för vid bokstaven C. haha jaja ;)

Det var så galet mycket folk som kollade på mig, släktingar, vänner, familj, tränare och många fler. Trodde att jag skulle bli nervös för det men det påverkade mig inte alls. Superskönt!

Direkt när jag kom ut ifrån banan fick jag veta mitt resultat.

Det ropades upp i högtalaren att jag fick 65,7 % och gick in på en 4: de plats. Jag blev så galet glad!
Det var i ett debut program, ett program jag aldrig ridit mer än 2 gånger för Helena, och vi fick 65,7 % och tog en 4: de plats av 16 st!! Jag var superglad och fick mycket beröm av speciellt helena för vår ritt!

 

Ponnyn fick många klappar på halsen och mycket beröm och pussar! hihi min lilla stjärna ♥

 

Men inte nog med det så fick vi reda på senare på kvällen att jag och Pee Wee gick vidare till A-Finalen!!! :D

Tänk att jag och Pee Wee lyckades kvala till a-finalen mot så mycket fina ponnys jag tävlade emot!
Jag blev helt överlycklig samtidigt som jag visste att det skulle bli galet tufft i finalen, vi va liksom inte redo för den..
Jag kunde inte programet och ingen trodde att vi skulle komma till a-finalen, dessutom är vi inte riktigt där än på träning, vi kan inte ryggning och direkt fram i galopp, och ett par till vägar som va med i programet.

sakta men säkert kände jag på kvällen när jag pluggade in programet hur min press på mig själv började komma tillbaka..

 

Jag är så stolt över mig och min fina ponny! ♥

min urgulliga lilla kusin gjorde god glass till mig när vi kom hem på kvällen, så sött ♥