FriidaFransson

Kan säga att jag nog aldrig har varit såhär glad över att Pee Wee är min, MIN EGNA häst.

Satt precis och kollade på lite tävlingar jag vill åka på tillsammans med Pee Wee 2013, vårt sista år tillsammans, och det fick mig faktiskt till att tänka på en hel del, det fick mig verkligen till att tänka efter!

Och jag kände att jag ville skriva ner mina tankar och känslor.

Vi har kämpat oss från noll till att nu vara kvalade nationellt, det har varit motgångar och framgångar, jag har utbildat henne själv och jag måste säga att jag har lyckats jävligt bra! 

 "man lyckas bara med att få ett sånt fint föl och ponny en gång" , det är ord som jag hör hela tiden! Och jag kan inte beskriva med ord hur lycklig jag är över det, över att jag har fått denna chansen!

Det har tagit lång tid för mig och Pee Wee innan vi verkligen blivit redo och kunnat klättra i klasser och för att kunna klättra på placeringslistan, helt ärligt så blev vårt tävlingsår 2012 helt över förväntan för oss alla!

Jag har alltid drömt om att få tävla i dom nationella klasserna, precis som alla mina vänner, tillsammans med Pee Wee, det har varit en DRÖM som nu är VERKLIGHET, något jag kommer att få uppleva nästa år, och ingen INGEN förstår hur stolt jag är över mig själv för att jag kunnat ta oss till denna nivån! Jag har aldrig riktigt haft något självförtroende förens nu, helt ärligt, men nu vågar jag säga vad jag tycker och tänker och jag är glad över att min självkänsla har utvecklats enormt detta året, jag tror på mig själv, för jag vet att jag kan, jag vet att jag kan göra det jag vill göra! Pee Wee har JAG utvecklat och det hon kan har JAG suttit och lärt henne! 

Att börja med en unghäst när jag var 10 år gammal och jag kom direkt ifrån ridskolan, det var kanske inte det klokaste egentligen, för jag kunde ju ingenting!

Men vet ni? JAG ÅNGRAR INTE ETT SKIT! Visst det har svidit riktigt mycket när alla mina kompisar som håller på med hästar har tävlat på högnivå med stora framgångar medans jag har suttit hemma och traggat och vid vissa tillfällen har det känts som om att jag inte kommit någonstans! Jag kan ärligt säga att jag har en gång i tiden gråtit mig till sömns för att jag har varit så fruktansvärt avundsjuk på alla dessa ryttare på den nivån.

Det har varit tufft, verkligen jättetufft!

Men det har varit värt det, utan tvekan! Det jag påbörjade tillsammans med Pee Wee för 5 år sedan, det är det inte många som gjort i den åldern. Oftast rider 10åringar på en läromästare och får lära sig på det sättet men jag valde en annan väg, jag valde den söta lilla Pee Wee som alla sa att jag passade så bra tillsammans med.

Jag ångrar inte en dag, inte en minut, inte en sekund tillsammans med denna underbara ponnyn, det har varit tufft och jag satte mig själv, omedvetet, inför en riktig utmaning. Men jag har klarat det! Jag klarade den utmaningen! och jag känner mig unstoppable! Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag kan säga att det är mycket känslor i detta inlägget, men jag behövde skriva ner mina tankar och känslor.

 

Kortfattat är jag "the luckiest girl on the planet"

Jag är så galet stolt över det jag gjort, över min häst. Och otroligt lycklig och tacksam över att jag har en sådan fantastisk familj som alltid ställer upp, utan dom hade det aldrig gått! Och såklart är jag superglad för alla tränare och personer som hjälpt mig med att tänka rätt och våga testa och som har hjälpt mig med Pee Wee, för utan dom så hade jag gett upp.

Jag vill speciellt tacka Helena min tränare som betyder jättemycket för mig! Hon har alltid trott på mig, stöttat mig, puchat mig, hon är rak och ärlig och hon får mig att känna mig trygg!

Jag har inga ord kvar, jag är så lycklig ♥