FriidaFransson

Jag hade min första start redan halv 10 på morgonen så för oss var det att stiga upp riktigt tidigt och ut och förbereda. När vi ska sadla till första starten inser vi at gelépadden som vi har under schabraket inte har hängt med till tävlingen alls! Vi fick panik och sprang runt och letade efter någon slags padd.

Som tur var hade den gulliga familjen där vi hade hästen en fårskinnspadd som vi fick låna, tack än en gång!

 

På framridningen till första klassen, FEI Lagtävlan, var Pee Wee kanon fin! Så fin från start har hon inte varit på jag vet inte hur länge!! Och jag, mamma och pappa var nästan gråtfärdiga och chockade över hur fin hon var!

Men när vi sen kom in på banan hade vi en hel del missar, den ena efter den andra. Ryggningen var usel, bytena hastiga, skolorna fick vi inte till och bakdelsvändningarna var kassa.

När jag kom ut från banan var jag ändå ganska nöjd, det kändes bara som om att vi hade någon enstaka miss.

Så när jag fick protokollet blev jag ganska besviken, vi fick 61.9% Domarna hade oss på 61,5% , 58,2 % och 66% hela 8% skillnad!! Skulle man skratta eller gråta?!

 

När jag sen vilade upp mig inför nästa klass passade jag på att kolla på filmen från första ritten och då såg jag att jag hade en hel del mer missar än jag trodde.. Bestämde mig för att verkligen ladda om för att visa dom i nästa runda som var FEI Mästerskap.

 

På framridningen till andra klassen var Pee Wee väääldigt trött. Hon orkade inte driva fram till tygeln och jag kunde inte riktigt bestämma mig för hur jag skulle ta mig till för att få henne att arbeta med mig. Men till sist fick jag henne ändå ganska bra, ingen toppen känsla men fullt godkänd.

 

Inne på banan sen till andra klassen var hon bara dum. Hon rent ut sagt bara tramsade runt och det kändes som om att hon gjorde allt emot vad jag sa, på köpet så red jag fel också.. kan det bli bättre?..

Jag var såå ledsen när jag var klar och kunde inte hålla tårarna inne när vi sen lämnade tävlingsplatsen.

Jag var ledsen och arg på min ponny som gjorde så för jag vet att hon kan, jag vet att vi kan och jag vill såklart visa upp henne!

Resultatet slutade på 58% vilket den rundan var värd tyvärr.

 

Helt plötsligt var det inte alls roligt och jag hade lika bra kunnat packa ihop mina saker och åka hem igen.