En stor utveckling på senaste tiden!

Jag och Pee Wee har utvecklats enormt på senaste tiden och jag tror faktiskt att det är på grund av mig själv. Jag har blivit så mycket bättre på att tänka positivt och vi har lagt ner, och lägger fortfarande ner mycket tid på min sits och inverkan på Pee Wee!

 

Jag har alltid älskat utmaningar och kommer alltid att göra! Men ibland när saker går emot en så har man svårt att öppna sig för att verkligen inse och acceptera för sig själv vad det är man behöver träna på. Jag har alltid haft lätt för det, ALLTID! Men på senaste tiden känns det som att jag har blivit ännu bättre på det och finns där något jag behöver ändra på med mig själv när jag rider, så gör jag det direkt.

 

 Vi har tränat på Pee Wee i alla år för att hon ska bli så bra som möjligt och nu är det min tur. Varje ridpass jag rider nu ligger fokusen på mig själv. Även när jag rider utan tränare. Jag gör allt för att lyckas och jag skulle aldrig ge mig! Ibland kan jag bli så frustrerad på mig själv så att tårarna sprutar. Liksom hur svårt kan det va?! Har jag gett mig in på en sak för att lyckas, då SKA jag lyckas och nå mitt mål! Det finns inget annat för mig. Det finns inte att ge upp eller att låta någon annan lösa mitt problem, för när jag väl löst det själv så har jag vunnit på det! Jag vinner på att lösa saker själv, hur svårt det än är! För jag LÄR mig och får stor nytta av det i framtiden. När jag får än rätt inverkan på Pee Wee så blir ju hon jättefin automatiskt och då behöver man ju inte sitta och lägga så mycket tid på henne.

 

Min sits har förbättrats super mycket under den senaste månaden, vilket jag är jättestolt över. Men det finns alltid något att träna på och jag slutar inte med att utvecklas!

 

Det jag hade tänkt göra är att faktiskt, för en gångs skull, berömma mig själv. Jag är stolt över mig och Pee Wee. Och under den senaste månaden har vi utvecklats jättemycket tillsammans som ett ekipage! Vi har blivit mer samspelta, som ett team liksom, och vi känner oss tryggare med varandra. Nu när jag börjar sitta på ”rätt” sätt och börjar komma på alla de småsakerna som har med sitsens inverkan att göra, så känns det även som att Pee Wee börjar känna sig tryggare och har lättare för att slappna av. Jag är supernöjd med hur långt vi kommit hittills och ser fram emot hur bra det kommer att bli om en månad! Man får ta en sak i taget helt enkelt.

 

Jag är en kämpe. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0